Ni behöver inte läsa det här heller behöver bara skriva av mig
Jag ska vara ärlig!
Så som det är i filmer, det finns inte.
I filmer och böcker och sånt är det så himla lätt att bara kunna radera en person ur sitt liv.
Det finns inte, inte alls! Visst man kan radera nummer, fb, msn och allt sånt men man kommer aldrig kunna radera en person ur sitt minne. Hur väl man än försöker finns det inte.
Ni vet säkert vad jag snackar om med tanke på att jag berättade lite imorse om vad som egentligen hänt.
Jag går runt med en klump i min hals hela dagarna, ja det är sant!
Jag är bra på att låtsas, visst det är inte alla gånger jag har låtsas jag har mått jättebra i vissa lägen, men alltid när jag varit ensam eller innan jag somnar så kryper det tillbaka. Tankarna, ångesten, ilskan och allt.
Jag ville aldrig att det här skulle hända.. igen. Det var det minsta jag ville!
Du har varit världens finaste vän och så händer det här.. IGEN.
Det är det som är grejen, hur många gånger vi än säger att vi inte ska bråka så händer det nåt,
och jag är riktigt less på det. På allt!
Men ändå saknar jag dig, så förbannat mycket så det är stört. Det är då jag blir arg, jag vill inte sakna någon som inte saknar mig!
Jag har verkligen ingen aning om vad jag vill längre, jag var så bombsäker på att det här var sista gången jag hörde nåt från dig, att du skulle försvinna ur mitt liv. Men nånting håller dig kvar ändå i mitt minne som gör vi frustrerad och som tvingar fram mina tårar gång på gång.
Ska jag försöka kämpa med det jag bestämde mig för eller ska jag gå den lätta vägen?
Ingen jävla blekaste aning. Varför måste du betyda så mycket?
-Man kan stänga av sig i början, men senare kommer det inte funka och då får man bara låtsas-
jag älskar dig bästavän.
Så som det är i filmer, det finns inte.
I filmer och böcker och sånt är det så himla lätt att bara kunna radera en person ur sitt liv.
Det finns inte, inte alls! Visst man kan radera nummer, fb, msn och allt sånt men man kommer aldrig kunna radera en person ur sitt minne. Hur väl man än försöker finns det inte.
Ni vet säkert vad jag snackar om med tanke på att jag berättade lite imorse om vad som egentligen hänt.
Jag går runt med en klump i min hals hela dagarna, ja det är sant!
Jag är bra på att låtsas, visst det är inte alla gånger jag har låtsas jag har mått jättebra i vissa lägen, men alltid när jag varit ensam eller innan jag somnar så kryper det tillbaka. Tankarna, ångesten, ilskan och allt.
Jag ville aldrig att det här skulle hända.. igen. Det var det minsta jag ville!
Du har varit världens finaste vän och så händer det här.. IGEN.
Det är det som är grejen, hur många gånger vi än säger att vi inte ska bråka så händer det nåt,
och jag är riktigt less på det. På allt!
Men ändå saknar jag dig, så förbannat mycket så det är stört. Det är då jag blir arg, jag vill inte sakna någon som inte saknar mig!
Jag har verkligen ingen aning om vad jag vill längre, jag var så bombsäker på att det här var sista gången jag hörde nåt från dig, att du skulle försvinna ur mitt liv. Men nånting håller dig kvar ändå i mitt minne som gör vi frustrerad och som tvingar fram mina tårar gång på gång.
Ska jag försöka kämpa med det jag bestämde mig för eller ska jag gå den lätta vägen?
Ingen jävla blekaste aning. Varför måste du betyda så mycket?
-Man kan stänga av sig i början, men senare kommer det inte funka och då får man bara låtsas-
jag älskar dig bästavän.
Kommentarer
Trackback
