Jag säger som många andra.
Jag saknar verkligen när man var liten, det fanns inga misstag, inga falska vänner, inga rykten eller nånting sånt!
Det ända man gjorde var att leka och ha kul med alla bästisarna!
Jag förstår precis vad alla menar med att dom vill vara små igen.
Men egentligen, så är det ju för alla!
Man är bara barn en gång, och lixom.. Alla tar ju vara på den tiden också.
Man kan ju inte heller bara gå runt och tycka att livet är skit och vilja vara barn igen.
Man måste ju också lära sig att växa upp, ingen kommer ju vara barn föralltid! (förutom peter pan!)
Även fast man blir barn igen så kommer man ju till den här åldern nån gång i livet!

Alla har ju tider då dom vill spola tillbaka tiden,
men man får ju inte glömma bort allt fint man egentligen har i livet nu!
Då hade man alla sina vänner som sina bästisar, men det var inte direkt att man lixom "hjälpte" varandra med problem, eftersom det inte fanns några!
Men nu har alla dom bästavännerna som man älskar mest, och de som hjälper en med allt!

Så det jag vill ha sagt är att jag förstår om man saknar sin barndom,
men man måste lära sig att det kommer bättre tider och ändå växa upp!
Och att jag älskar mina bästavänner, ni vet om ni är en av dom!